Författare: Jakob och Liam
Måndagen den 30/9 2013 tog två män alla mattor på hela Länna skola. En man satt kvar i en lastbil. De hade svarta byxor, svarta jackor och masker för ansiktena.
Två killar som kommit till skolan såg att alla mattorna var försvunna. De sprang in till sin fröken.
- Alla våra mattor är försvunna! skrek de.
- De mattorna var jättedyra, sa fröken förfärat.
- Vi måste säga till rektorn, sa barnen och sprang till rektorn.
- Vad förfärligt, sa rektorn.
Barnen gick ut från rektorns rum.
- Tänk om det är rektorn som har stulit alla mattor?! sa en av killarna. Vi möts i natt och tar oss in i skolan och letar igenom rektorns kontor och alla andra kontor. Vi möts klockan sju!
- Ja, det gör vi, sa den andra killen.
På kvällen gick barnen till skolan. Det var lite läskigt. Barnen gick in på rektorns kontor och tittade under hans skrivbord. Där låg mattorna! Barnen sprang hem och la sig i sina sängar.
Nästa dag då de kom till skolan låg mattorna på sina platser igen.
- Rektorn, det var han, sa barnen till sin fröken.
Sedan fick rektorn sparken och en ny rektor började. Det var Björn. Alla barn blev lyckliga för alla mattorna var tillbaka.
Författare: William
Det var en gång två eller fler maskerade män som kom till Länna skola med en lastbil. Alla skolans hallmattor blev stulna. Jag och mina klasskamrater pratade jättemycket om att mattorna var borta.
- Hörrö Liam, på rasten kollar vi vad som har hänt, viskade jag.
- Nu går vi, sa Liam.
Vi började leta nere på undervåningen. Där fanns inget. Liam hörde något från skolsysterns rum.
- Vi lyssnar, sa jag.
Bara några minuter senare öppnades dörren.
- Göm dig! viskade jag.
Samtidigt kom rektorn och skolsystern ut ur rummet och gick därifrån. Vi förstod att det var de som var mattjuvarna.
- Nu har vi tid att gå och berätta för klassen var vi har varit och var vi har varit, sa Liam.
När vi hade gått tillbaka till klassrummet så berättade vi och alla trodde på oss. Så då var det bara att fånga tjuvarna. På natten var hela klassen ute och gömda vid lastbilen. Däcken på lastbilen var bortskruvade.
- Nu kommer tjuvarna, sa Ludwig.
Alla var nervösa. När tjuvarna öppnade dörren där bak släppte de mattorna som de bar på och skrek för polisen stod där inne.
- Efter tjuvarna! skrek polisen.
Tjuvarna hade stoppat in nyckeln och var redo att åka men de upptäckte att det inte gick. De kollade på däcken och såg att de var borta. Polisen och klassen omringade tjuvarna.
Författare: Vilma
Det var på en måndag det hände. Mattorna försvann.
Det var två mystiska män som tog mattorna och försvann. På natten åkte de till mystiska huset och de skar upp mattorna. Vilma och Viktoria såg det och sprang genast och hämtade sina kompisar. När Agnes, Hanna och de andra fick höra vad som hänt ville de genast springa och kolla.
- Det här ska vi göra något åt, sa Agnes.
När de hade sett vad som hände i mystiska huset så ville alla göra något åt det. De bestämde att de skulle gå in i huset. När de gick in prasslade det till för Hanna råkade trampa på lite plast. Där inne stod rektor björn och han vände sig om.
- Vad var det som lät? sa han och gick och kollade.
-Vi går nu, sa Viktoria. Han kommer nog nu och då upptäcker han oss.
Alla sprang det snabbaste de kunde bort därifrån och precis då åkte Björn iväg till skolan i en bil. De sprang efter bilen. När de kommit fram till skolan såg gick de in och då såg de mattorna inne på Björns kontor. De gick in där och då hörde de ett ljud. Snabbt gömde de sig under bordet. Det var Björn och han gick in på kontoret och när han kollade bort smög de försiktigt ut. Då märkte Tova att de hade glömt mattorna.
- Vi måste gå tillbaka och hämta mattorna! sa Agnes.
Alla sprang tillbaka. När de kom fram till Björns kontor var Björn inte där. Han hade gått. De tog mattorna och gick. När de kom fram till dörren var den låst. Då ringde Tova sin lillasyster Tilde. Tilde kom och öppnade dörren.
- Vi har någon vi måste prata med, sa Hilda.
Nästa morgon gick Hilda, Filippa, Agnes, Hanna, Vilma, Tova, Tilde och alla andra som varit med ner till Björn. - Vad gjorde du igår kväll? frågade de lite ondskefullt.
Rektor Björn sprang in till Kerstin på expeditionen.
- Jag tror att vi har några som misstänker oss! sa han och sedan gick han tillbaka till sitt kontor.
- Jag var hemma igår kväll, svarade han lite finurligt.
Hilda viskade till Filippa att hon tyckte att han lät lite finurlig. Sedan gick alla ut från Björns kontor. Då sa Hilda till alla att hon tyckte att Björn lät lite finurlig och att han säkert hade en plan på gång. De såg att Björn letade efter mattorna på sitt kontor.
Nästa dag la barnen tillbaka alla mattorna i skolan igen.
Författare: Axel
Det var på en måndag det hände. Mattorna försvann.
Det var två mystiska män som tog mattorna och försvann med dem. Sen tog de ut pengarna ur mattorna.
Efter sex dagar lämnade de tillbaka mattorna. Då blev barnen förvånade. Som straff fick mattjuvarna sitta i fängelse i en vecka. Barnen blev glada när mattorna kom tillbaka.
Författare: Joel
Det var måndag den 30:e. Alla mattor i skolan var borta.
Det var två män som gick in i skolan. Det kanske var två mördare? Ingen visste varför de två männen hade tagit alla mattor. De hade en svart skåpbil.
När de två männen hade tagit alla mattor ringde jag polisen. Polisen visste inte vart de två männen hade gått. Till slut såg plisen att det var en liten mattkant som stack fram under en dörr.
- Där är de! skrek jag.
- Vilka då? frågade polisen.
- De två männen!, sa jag.
De två männen ramlade. Äntligen fick polisen tag i de två männen. Nu fick vi i skolan tillbaka alla mattor.
Författare: Adam
Det var måndagen den 30:e. Det var två män. det kan ha varit två mördare.
Det var två män som krossade alla lampor i hallen och snodde alla mattorna. De hade keps.
Alla barnen i klassen sprang efter de två männen. De krossade ett fönster och spran iväg. De hade mattorna med sig.
Alla barnen lyckades ta alla mattorna av de två männen. Alla barnen tog fast de två männen och då ringde ett av barnen polisen.
De två männen sitter i fängelset nu och alla mattorna är tillbaka.
Författare: Viktoria
Det var måndag förmiddag då mattorna försvann på Länna skola och det var inte vilken måndag som helst utan måndagen den 30/9 2013.
När klass 2A satt inne och jobbade så dök två mystiska män upp utanför fönstret. De släpade på skolans mattor. Vissa elever i klass 2A tänkte att rektor Björn och Kerstin på expeditionen kanske var inblandade i mattstölden. De visste att att de mystiska männen kommit dit i lastbil och kanske var det Björn och Kerstin som hade klätt ut sig! Klassens fröken Ninni trodde också att Kerstin och Björn var inblandade på något sätt.
Efter en vecka sa en i flicka i klassen som heter Hilda:
- Nej, nu börjar jag bli trött på att mattorna inte är tillbaka. Vi går hit i natt och kollar.
- Ok, sa de andra barnen. Efter att de slutat skolan gick de till Fritids. På Fritids planerade barnen hur de skulle göra på natten.
På kvällen möttes barnen vid skolan.
- Hur gör vi nu? Det är ju larmat, sa Hilda.
- Det är inte larmat än, sa Ida.
- Va?! Nu fattar jag inte, sa Hilda.
- Jag vet att fyrorna har klassdisco och har inte låst här nere än, sa Ida.
- Än? Men då kanske vi blir inlåsta, sa Hilda.
Då svarade en flicka som heter Viktoria. -
- Nej, för jag kan ett trick!
- Va!? sa alla barnen.
- Vad är det för ett trick? frågade Ida.
- Har någon något mjölkpaket med sig? frågade Viktoria.
- Ja, sa Hilda. Men det är fullt.
- Är det någon som vill ha varm choklad med mjölk? undrade Viktoria.
- Ja! skrek alla barnen i kör.
Alla barnen satte sig på skolgården och pratade och drack varm choklad och åt kakor. De hörde hur det dånade uppifrån fyrornas klassrum. - Nu tycker jag att vi går in, sa Hilda när hon stoppat i sig sin tionde kaka.
- Ok, jag ska bara dricka upp, sa Viktoria.
- Jag med, sa Ida. De packade ner sakerna som de hade haft med sig i ryggsäckarna. De skulle precis gå in då Elsa stoppade barnen och sa:
- Men tricket då!
- Ja, just det, sa Viktoria. Men det är bara ett problem...
- Vad då? undrade Hilda som hade fått ont i magen av alla kakor.
- Jag behöver en sax, sa Viktoria.
- Men jag har en! sa Agnes.
- Bra Agnes, sa Viktoria.
Viktoria gjorde sitt trick och alla gick in i klassens hall. De hängde av sig kläderna på sina platser.
-Vart ska vi gå nu?, sa Vilma då.
- Jag vet inte, sa Hilda som hade fått ännu ondare i magen av alla kakor.
- Vi går ner till rektor Björn och Kerstin och kollar! sa Hanna.
- Bra idé! sa Ida som hörde fotsteg.
Hon varnade de andra och alla sprang fort och gömde sig överallt. De såg hur Björn gick och pratade i telefonen. De hörde inte riktigt vad han sa. När Björn gått förbi kröp barnen fram från sina gömställen.
- Vilken tur att han inte upptäckte oss, sa Vilma men lite för högt. Rektor Björn, som fortfarande var i närheten, hörde henne. Björn sa "Hej då" till personen i telefonen och lade på. Viktoria, som hade hört rösten i telefonen, tyckte att hon kände igen den men hon kunde inte tänka på det just nu. Björn var redan på väg tillbaka till klassens hall och alla behövde gömma sig igen. Björn letade både här och där men han hittade inte barnen. Han blev arg och morrade. Barnen blev rädda men rektorn gick snabbt iväg - han hade fått ett meddelande.
- Sitt kvar på era platser en stund. Björn kanske kommer tillbaka, viskade Viktoria från sitt gömställe.
- Ok, svarade barnen.
- Jag behöver tänka på en sak, viskade Viktoria.
- Vad då? undrade Vilma.
- Rösten, svarade Viktoria. Hon lät nästan som en zombie.
Barnen tyckte att det lät som om hon hade fått en spruta med gift.
- Jaaaaaaaaa! skrek Viktoria.
- Vad då "Jaaa"? frågade Hanna.
- Vi ska ner till Björns kontor, sa Viktoria.
- Men inte alla va? frågade Hilda.
- Nej, så klart inte, svarade Viktoria. Är alla här?
- Ja, det tror jag, sa Ida.
- Vi delar upp oss i grupper, sa Viktoria. Grupp ett går till Björn, grupp två går till Kerstin och kolla runt i deras rum.
Ida, Viktoria, Vilma, Hilda, Melvin och några andra kom i samma grupp. Viktoria hade med sig ett par walkie-talkien.
- Jag tar walkie-talkien i vår grupp, sa Viktoria.
- Det är klart, sa Agnes. Den är ju din!
- Japp, svarade Viktoria. Vem ska ta walkie-talkien i er grupp?
- Det kan jag, sa Elsa.
- Bra, men var försiktig med den. Den var jättedyr, sa Viktoria.
- Ok, sa Elsa.
De skulle precis gå iväg till sina platser då Viktoria stoppade grupperna.
- Någon grupp måste väl stanna kvar här och vakta? sa hon.
- Ja, det är väl klart! sa Hanna.
- Vilken grupp blir det då? undrade Hilda.
- Min grupp kan stanna, sa Elsa.
- Ok, vad bra, sa Viktoria.
- Vi går nu, sa Ida otåligt.
De gick försiktigt och tyst till bänkarna som stod utanför bildsalen. De satte sig där och Viktoria anropade Elsa.
- Elsa? Hör du mig?
- Ja, jag hör dig, svarade Elsa. Var är ni?
- Utanför bildsalen. Vi sitter på bänkarna där. Var är ni?
- Vi kollar runt i Havet.
- Ok, har ni hittat något? undrade Viktoria.
- Näe, svarade Elsa. Men gå iväg nu!
- Ok, sa Viktoria och stängde av walkie-talkien. Nu måste vi gå vidare, sa hon till de andra i gruppen.
De gick ner till Björns kontor och stannade utanför. Björn satt där inne! Han reste sig och skulle gå ut från sitt kontor men precis då ringde hans telefon och han svarade. Barnen sprang iväg så fort de bara kunde och gömde sig. Björn pratade en liten stund i telefonen. Viktoria hörde att det sprakade till i walkie-talkien. Hon satte på den.
- Elsa, vad vill du? frågade hon.
- Ingenting, svarade inte Elsa utan Kerstin.
- Kerstin? Varför har du walkie-talkien? Och hur har du fått tag i den?
- Gissa två gånger, skrattade Kerstin elakt. Jag har tagit dina vänner!
Viktoria stängde av walkie-talkien och berättade för de andra i gruppen vad Kerstin sagt.
- Va? sa en förvånad Hilda. Vi måste göra en plan.
När de gjort sin plan hade Björn precis pratat klart. Han gick ut från sitt kontor och började gå uppför trapporna.
- Nu måste vi passa på att gå in på Björns kontor medan han är borta, sa Vilma.
- Ok, sa de andra barnen.
De skulle precis gå då det sprakade till i walkie-talkien igen.
- Gå ni, jag kommer efter snart, sa Viktoria. De andra gick medan Viktoria satte på walkie-talkien.
- Vem är det? frågade hon med darrande röst.
- Kerstin... näe, det är Elsa, svarade Elsa. Vi är fria nu. Det är lugnt!
- Ok, vad bra, sa Viktoria, stängde av walkie-talkien och sprang ljudlöst till Björns kontor.
- Har ni hittat något än? frågade Viktoria.
- Nej, svarade Melvin.
Ida kollade på Björns klocka som stod på Björns skrivbord i rummet. Sen frågade hon de andra om de visste vilken tid de kommit till skolan. Hilda tittade också på klockan men kom inte ihåg vilken tid de kommit.
- För exakt två timmar sedn kom vi hit, sa Viktoria.
Ida tittade på klockan igen. Den visade 23.00. Elva på kvällen. De hade kommit dit klockan nio. De kände att de var både hungriga och trötta. Viktoria anropade Elsa men Elsa svarade inte.
- Ingen svarar, sa Viktoria förvånat.
- Konstigt! sa Hilda och stannade upp. Planen!
- Ja, sa Vilma, ska vi inte göra den?
- Jo, sa Ida.
- Men först ska vi äta, fyllde Melvin i.
- Ok då, sa Hilda.
- Viktoria? frågade Melvin. Har du med dig din mammas goda morotskaka?
- Ja, kanske det. Jag ska kolla, svarade Viktoria... Ja, det har jag!
- Yes, sa Melvin.
- Björn kommer tillbaka! sa Ida.
Alla sprang och gömde sig, utom förskräckta Vilma som bara stod och stirrade mitt ut mot tomma korridoren, som inte var tom längre... för störtande mot Vilma kom Ida och drog med sig Vilma till de andra barnen. Liam hann precis se en liten bit av skolans mattor inne på Björns kontor. Liam berättade det för Melvin och nyheten spred sig bland barnen. Till slut visste alla barnen i gruppen vilka tjuvarna var och hur det hade gått till.
- Vi struntar i den där planen vi kom på, sa Viktoria.
- Men! sa Hilda.
- Vad då "Men!"? sa Ida.
- Planen var ju så bra, sa Hilda.
- Ja, men vi struntar i den där gamla planen iallafall, sa Vilma.
De hörde att 4:ornas klassdisco var slut och alla som varit på det var på väg hem.
- Vi skyndar oss till de andra, sa Liam.
- Det tycker jag med, sa Melvin.
- Jag med! sa alla utom Hilda.
- Ok då, sa Hilda.
De gick tillbaka till klassens hall och där stod alla de andra. Helt anfådda.
- Vad är det? frågade Viktoria.
- Där är tjuvarna! skrek Agnes.
Alla barnen sprang ut och fångade tjuvarna. Tjuvarna var Kerstin och Björn.
- Hipp, hipp hurra! skrek alla barnen i kör.
Liam hade ringt 112, så polisen kom och tog Kerstin och Björn.
- Tack, sa polisen till barnen. Vill ni följa med?
- Ja, svarade barnen.
När de var på polisstationen frågade Viktoria Björn varför han och Kerstin stulit mattorna.
- För att vi ville öppna ett café i Italien, svarade Björn.
- Tjoho, sa barnen.
Författare: Isabella
På nyheterna sa de att mattorna var borta på några skolor.
Måndagen den 30/9 hände det på Länna skola... Edna, Isabella och Isabellas lillasyster Evelina skulle till skolan. När de kom in sa Edna och Isabella i munnen på varandra:
- Mattorna är borta!
De berättade för fröken Ninni och hon berättade för hela klassen. Det ingen visste var att alla på hela skolan var inblandade i mysteriet utom F-klassen och 2:orna. Edna, Isabella och Evelina och alla deras klasskamrater gick och letade efter mattorna. Då hörde de att rektor Björn sa till alla:
- Nu har vi hittat mattorna.
Alla i F-klassen och 2:an hörde vad han sa. Alla hoppade fram och sa att nu var allt avslöjat och mysteriet löst.
Nästa dag var mattorna tillbaka och allt var som vanligt igen.
Författare: Hilda och Filippa
I Länna skola har alla mattorna försvunnit. Det är några som har tagit mattorna för att det ligger massor av guld, pengar, diamanter, silver eller hemliga nycklar i dem.
Det var måndag den 30/9 som mattorna försvann. När klass 2A satt och jobbade hörde de att några gick i korridoren. Barnen skulle säga till dem men då såg man bara en matta som försvann bakom ena hörnet. Filippa och Hilda smög efter. Personerna med mattorna gick till sin bil och klädde av sig de kläder som de hade klätt ut sig i. Medan de klädde av sig tog Hilda och Filippa tillbaka mattorna.
Hilda och Filippa vet inte vilka som tog mattorna. Det kanske var några tjuvar eller Kerstin som jobbar på expeditionen och rektor Björn.
Författare: Oscar
Det var måndag kväll och två tjuvar bröt sig in i skolan. De gick upp för trappan och stal massor av mattor. Sen försvann de.
På dagen kom klassen till skolan. När de kom in i kapprummet sa en flicka som hette Lisa: "Var är mattorna?"
"Jag vet inte", sa en kille som hette Patrik. "Jag vet inte."
De sa till fröken att mattorna var borta. De sa till alla att mattorna var borta. På lektionerna pratade de om att mattorna var borta. Sen gick de hem. Barnen sa till sina föräldrar att mattorna var borta.
När det var kväll gick hela klassen till skolan och kikade in genom fönstret. De såg två män genom fönstret. De hade glasögon som var svarta. Männen var de som snodde mattorna. Klassen gick in i kapprummet och skrek: "Ni är avslöjade!" men tjuvarna brydde sig inte. De sprang istället.
"Nej, de kommer undan!" skrek klassen.
"Inte länge till." sa Patrik och klassen sprang efter. De stoppade tjuvarna och tog tillbaka mattorna. Nästa dag var alla mattorna tillbaka i skolan.
Författare: Ludwig
Det var en gång två män som hade tagit mattorna från Länna skola. I en av de försvunna mattorna fanns det diamanter men man visste inte vilken av de försvunna mattorna diamanterna fanns i.
De som tog mattorna kan ha varit rektorn eller någon annan. Man hade sett de som tog mattorna och man trodde att mattorna aldrig skulle komma tillbaka. Men en flicka som hette Lisa och några andra gick till korridoren. Där såg de de misstänkta. Då sprang de misstänkta och Lisa och de andra följde efter dem. De misstänkta tappade mattorna och då tog Lisa mattorna. Sedan var allt som vanligt igen.
Författare: Hanna och Tilda
På förmiddagen måndagen den 30/9 kom barnen till skolan. De märkte att mattorna var borta. Då sa Tilde till fröken: "Mattorna är borta!" Fröken blev förvånad när hon fick höra det. Fröken tog upp det med klassen. De gick i hela skolan och tittade men inga mattor fanns någonstans.
Barnen såg att två män bar på den sista mattan och blev lite fundersamma. Barnen gick ut och tittade länge, länge, ända tills de två männen åkte iväg med lastbilen som stått parkerad ute på skolans parkering. Männen var nog tjuvar som ville ha mattorna.
En vecka senare stod det i tidningen att tjuvarna var i fängelse.
Det var eleverna i klassen som hade ringt polisen. När klassen fick reda på att tjuvarna satt i fängelse så skrek de:
- HURRA!! Vi tog fast tjuvarna!
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
Författare: Melvin
Den mystiska natten 2013 kom hotet till skolan. Då försvann alla mattorna.
- Kolla, där är tvuvarna! skrek barnen och gömde sig bakom en låda. Efter en stund hoppade de fram.
- Ahaaa! skrek de.
Tjuvarna brydde sig inte om barnen. De sprang sin väg men barnensprang efter och tacklade tjuvarna.
- Aj, min stjärt! sa en av tjuvarna som ramlade på rumpan.
Nu såg barnen vilka tjuvarna var - det var rektor Björn och Kerstin på expeditionen.
Nu är mattorna tillbaka på skolan igen.
Författare: Elsa och Ida
Det var måndag den 30 september 2013. Det var den ödsligaste dagen på hela året då två mystiska män kom. Männen hade svarta kläder, svart hår och svart skägg. De mystiska männen klev in i klassens hall och hämtade mattorna. Jag såg att det blänkte i mattans tyg. Det kändes mystiskt.
Plötsligt såg jag att Städ-Eva och vår lärare Ninni klev ur en lastbil.
Efter två dagar var alla mattorna på Länna skola borta. Spårlöst försvunna! Men i förskoleklassens hall fanns det spår...
Ida och jag ville ta tag i det här mysteriet med mattorna. En natt smög vi oss till skolan. Klockan var ett. Och där, mitt i månskenet stod vi. Plötsligt drogs vi bakåt av Ninni och Eva!
Nästa dag var det avspärrat kring skolan. Ninni såg allvarlig ut och sa:
- Björn och Kerstin har slutat på skolan. De tvingade mig och Städ-Eva att stjäla mattor! Nu ska vi göra en skrivuppgift av det här äventyret och ge också Ida och Elsa en stor applåd!
Författare: Edna och Tira
Det var en gång två tjejer som var tio år. Den ena tjejen hette Lilli och den andra tjejen hette Maja.
Det började en måndag. Maja och Lilli var i skolan. När de skulle klä på sig för att gå ut på rast såg de några män.
- Tänker ni ta bort våra mattor? sa tjejerna.
- Vad gör de här? sa Maja till Lilli.
- Jag vet inte. Strunt i det! Kom nu Maja så går vi ut på rast, sa Lilli.
När det ringde in så var alla mattor på hela skolan borta. Maja och Lilli undrade vad som hade hänt och funderade på om det kanske var de där männen som hade tagit alla mattor. Sen sa barnen till fröken Anna att mattorna var borta och då blev Anna förvånad.
Sen gick de ut och tittade runt lite. Då såg de två skuggor och de hängde något över axeln!
- Tänk om det är våra skolmattor! sa Lilli. Kom vi går dit.
Men då var männen helt borta.
- Vad mystiskt, sa Lilli.
- De var ju här alldeles nyss! sa Maja.
Då gick alla åt var sitt håll.
- Kom och titta! sa Lilli. Varför är polisen här?
- Jag vet inte, sa fröken Anna. Vad gör hela klass 2A här?
Anna blev förvånad igen.
- Hej! sa polisen.
- Hej! Vad gör ni här?
- Ja, sa polisen. Det var några ungar som ringde oss och sa att det var två mystiska män som hade tagit era mattor.
- Ja, det har några gjort, sa fröken Anna. TÄNK OM DET ÄR TVÅ MATTJUVAR?!
Polisen fångade mattjuvarna och satte dem i fängelse.
Författare: Ludde
En dag när tvåorna satt och arbetade kom två mystiska personer. När de tänkte ta mattorna blev det precis rast. Tvåorna skulle gå till skogen. De mystiska personerna gömde sig.
Sedan gick de ut ur sitt gömställe. Då skulle F-klassen också gå ut på rast. F-klassen omringade de mystiska personerna. De mystiska personerna var Rektor Björn och skolsköterskan.
Författare: Tova
Måndagen den 30/9 hände det i Länna skola!
På nyheterna sa de att på några skolaor var alla mattor borta.
Tova, Isabella, Agnes och Vilma skulle till skolan. När de kom dit var alla mattorna borta. Då sa Vilma till Tova:
- Oj, mattorna är borta!
Tovas lillasyster Tilde hörde det och sa:
- Jag vet! Mystiskt, eller hur?
- Ja, sa Tova och Vilma i munnen på varandra. Jättemystiskt!
Isabella och Agnes fattade ingeting när de kom in.
- Mattorna är borta, förklarade Agnes för Tilde. Oj, vi måste in nu! Det ringer in! Hej då Tilde!
Alla barnen gick in i klassrummet. Tilde gick två klasser under de andra så hon gick in i ett annat klassrum.
Fröknarna visste ingenting om det här med mattorna och det var också mystiskt.